Om ni lägger vantarna på lite kantareller i år, lova mig att ni gör höstens godaste kantarelltoast? Alltså det här är bara så otroligt gott. Perfekt som en god lunch eller lättare middag.

Kombiantionen av frasigt bröd, stekt lök, ost, senap och såklart- massor av smörstekta kantareller. Det är en tugga av himlen. Jag lovar er!

När ni gör dessa, för jag tycker VERKLIGEN att ni ska det, hoppa för guds skull inte över senapen. Den gör liksom hela skillnaden. Senap och stekta kantareller är nämligen fantastiskt gott ihop! 

Idag startade älgjakten här i vår by. Även om jag brukar stämma av och kolla vart dom är och jagar håller jag mig från skogen iallafall den närmaste veckan.

Så nu blir det ingen svamp plockad på ett tag. Men nästa vecka ska jag nog ut och plocka ett gäng trattkantareller och torka igen. Så otroligt gott att ha i soppor, grytor och såser senare i vinter. Och här svämmar skogen över av trattkantareller just nu. Helt galet!

Höstens godaste kantarelltoast 2 st:

kantareller
smör att steka i
salt
1 gul lök
senap
ost
4 skivor vitt bröd

kål (jag hade grönkål och svartkål)

Rensa svampen och skär ner den i mindre bitar.
Stek den i en torr stekpanna tills den börjar släppa ifrån sig vätska. Tillsätt då en klick smör och lite salt. Stek svampen ett par minuter. Lägg åt sidan.
Skala och strimla löken. Stek den.

Lägg ut 2 brödskivor. Bred på ett lager senap. Ha på några skivor ost, stekta kantareller och stekt lök.  Avsluta med ett par skivor ost till.
Lägg på de två resterande brödskivorna och tryck till.

Hetta upp en stekpanna med en klick smör i. Stek smörgåsarna gyllene på båda sidor.
Stek kål och blanda i svamp om du får över från smörgåsarna.

En löjligt god smörgås- om du frågar mig!

Recept som börjar ha ett sekel eller så på nacken och som man fortfarande bakar. Det är sådana recept man ska vara rädd om.
Jag har tidigare skrivit om Ragnhilds äppelkaka här på Linnéas Skafferi. Men jag tycker faktiskt den förtjänar att synas igen, med lite nya, härliga bilder.

Ragnhild, det var min mans gamelmormor.

Jag fick faktiskt möjlighet att träffa både min mans mormors mor och hans morfars mor. En kombination av att jag och Sebastian träffades när vi var rätt unga och att dessa damer levde till en ålder där man helt enkelt kan ha vuxna barnbarnsbarn.

Ragnhilds äppelkaka, den har bakats fler gånger än jag riktigt kan räkna till vid det här laget. Jag skulle gissa att det är den kaka jag bakat allra flest gånger i mitt liv. God att göra i en rund form så här, men det fungerar precis lika bra att halvera receptet och göra den i en avlång brödform. Är ni många som ska fika? Inga problem. Dubbla receptet och gör kakan i en långpanna.

Eftersom det är ett sådant där recept med säkert 100 år på nacken är det enklast möjligt. Utan krusiduller. Och utan bakpulver.

Originalet ska såklart gräddas till kakan är helt klar. Tänk er sockerkaka. Jag kan inte tänka mig att en äppelkaka gräddades på annat vis på 100 år sedan.
Själv brukar jag låta kakan vara något undergräddad. Så att den fortfarande är lite kladdig i mitten. Får den sedan stelna i kylskåp blir det MAGI! Jag lovar.

Jag vet att ni är många som redan har denna kaka som favorit. För er som inte testat än, passa på att baka den nu när butiker och trädgårdar svämmar över av äpplen!

Ragnhilds äppelkaka:

3 ägg
4 1/2 dl strösocker
4 1/2 dl vetemjöl
150 g smält smör
2-3 st äpplen
kanel och socker
ströbröd till formen

Vispa ägg och socker riktigt vitt och pösigt. Sikta i vetemjölet. Tillsätt smöret och rör till en fast, klumpfri smet.
Smörj en form och bröa den med ströbröd.
Häll i smeten.
Kärna ur äpplena och skär dom i tunna skivor. Placera ut äppelskivorna över smeten och strö över socker och kanel.

Grädda på 180 grader i cirka 40 minuter. Låt kakan vara något kladdig i mitten.
Servera med glass.

En klassiker som tål att bakas om och om igen!

Ärlig ska man vara, så jag säger det rakt ut: jag är inte superförtjust i pannacotta. Det blir lätt lite mycket. Lite överväldigande liksom. Men, så började jag använde gelésocker multi när jag gjorde pannacotta. Och helt plötsligt är det hur gott som helst!

Bra va?

Kan ni tänka er något så gott som detta? En pannacotta med karamellsmak, toppad med kanderade hasselnötter? MUMS MUMS säger jag bara!

Idag har vi riktigt höstrusk utanför fönstret. Sebastian håller på att riva vårt gamla pumprum för att göra plats får vår utbyggnad som de förhoppningsvis börjar med här nu snart. Det ska bli så spännande att visa er framöver!

Lova mig att ni testar detta, till helgen kanske?

Salt karamellpannacotta:

en påse Werther´s Orginal Creamy toffee
4 dl vispgrädde

1 dl gelésocker multi
en nypa flingsalt
1 dl strösocker
1 msk vatten
1 dl hasselnötter
flingsalt

Skala pappret från nästan alla kolor (spar ca 6 st till dekoration). Lägg kola och grädde i en tjockbottnad kastrull. Låt kolan smälta ner i grädden. Rör om. När all kola har smält, tillsätt gelésocker och låt koka en minut. Strö över flingsalt och ha sedan upp pannacottan i portionsglas. Ställ kallt.

Blanda socker och vatten i en tjockbottnad kastrull och låt koka upp. Tillsätt hasselnötterna. Nötterna är klara när sockret har smält helt och fått en gyllene färg. Se tills så det inte bränns bara. Ha upp de varma nötterna på ett bakplåtspapper och strö över flingsalt. Låt hasselnötterna svalna helt. Skär eller bryt sedan de kanderade hasselnötterna i bitar.

Toppa den stelnade pannacottan med kanderade hasselnötter och kola skuren i bitar.