Jag har kikat runt på lite bloggar och tisdagstema för denna vecka var vårdad. Vilket fick mig osökt att tänka på en liten björn som bodde hemma hos oss när vi var små. Den här björnen flyttade in hos oss strax innan jul om jag inte mins helt fel. Lillasyster Sara hade sett Björne på leksaksaffären och skulle bara ha honom! När hon sedan fick åka in akut till tandläkaren blev hon antagligen lite mutat med tanken på att denna björn kunde bli hennes om hon var riktigt duktig.
Björne och Sara har sedan dess varit oskiljaktiga och hon har vårdat och ömmat för honom som ingen annan!
Extra bra var det för mig, eftersom det alltid fanns chans att reta upp stackars Sara. Det var bara att snappa åt sig Björne så fick man fart på henne! En mycket tacksam lek att leka var när jag hängde ut honom i ett snöre från mamma och pappas sovrumsfönster. Där nere på marken stog Sara och skrek, förjäves försökte hon få tag på sin allra käraste vän. (fast innerst inne tyckte hon nog att det var ganska så kul, annars hade hon nog gått upp till mig och tagit Björne ifrån mig)
Men åren har gått och det var länge sedan vi sist lekte den leken, men jag vet att när Sara flyttade hemifrån förra hösten, då låg Björne alltid ordentllig nedbäddad i sängen varje morgon när hon åkte till skolan.
Jag satt och tittade lite på youtube och hittade det här klippet med Björne och en ung Robert Gustafsson från 1989, vilken nostalgi! Det var ett riktigt barnprogram det!
