När jag gick på mellanstadiet köpte vår bibliotikarie Berit mandelkubb och jordgubbssaft och bjöd på. Anledningen mins jag nu inte. Men något skulle antagligen firas lite extra. De flesta av oss rynkade på näsan och tyckte att mandelkubb kanske inte kom på top 10 av de godsaker man kan välja om man nu ska slå på stort och faktiskt fira. Men vi åt upp de där torra kakorna, sköljde ner med lite för blaskigt blandad jordgubbssaft och återgick sedan till våra böcker.

Detta är mitt första minne av mandelkubb. En torr kaka som liksom växer lite i munnen. Och som införskaffades av vår (i mina barnaögon) otroligt gamla mellanstadiebibliotikarie. Nu tror jag inte Berit var lastgammal. För om jag inte misstog mig helt så såg jag henne utanför Ica här om året. Och vid det här laget börjar det vara några år eller så sedan jag fördrev mina vardagar på mellanstadiet.
Men så plötsligt en dag, för inte alls många år sedan fick jag för mig att smaka igen. Det händer ett par grejer med smaklökarna på 20 år. Så det kunde kanske vara värt att omvärdera min åsikt om denna kaka. Och kan ni tänka er, att som vuxen uppskattade jag smaken, den där lite torra, men ändå möra konsistensen. Och smaken av bittermandel.
Det var alltså inte Berit det var fel på där i Åkraskolans bibliotek. Det var mina smaklökar som inte utvecklats klart än. 
Nu är mandelkubb lika med bad hemma hos oss. Något vi kan köpa med till sjön på sommaren. Och fika där. Eller om vi på vintern åker till något badhus och badar. Det är väldig sällan ett fika vi köper hem. Kanske är det därför det smakar så speciellt. För det är verkligen förknippat med lediga dagar och tid tillsammans med familj och vänner.
Det lustiga är att även våra barn gillar kubb. Kanske har vi hjälpt till att skapa en lite magisk känsla kring detta bakverk, genom att inte äta det hur och när som helst? Inte vet jag. Men jag är ändå glad att dom uppskattar denna delikatess, fast dom är så små.
Idag när jag och Isac kom hem till ett skinande rent hus tog vi och spelade lite vändtia och fikade kubb. Bara för att testa om mina smakade lika bra som de vi brukar köpa. Och dom fick som tur var tummen upp!
Mandelkubb ca 25 st:
7 dl vetemjöl
2 tsk hjorthornssalt
1 1/2 dl strösocker
1 tsk bittermandelarom
125 g mjukt smör
1 ägg
1 1/2 dl mjölk
ca 1 dl pärlsocker
Blanda samman mjöl, hjorthornssalt och socker i en bunke. Mät upp rätt mängd bittermandelarom och ha i. Skär smöret i små kuber och ha i. Arbeta snabbt ihop till en smulig deg. Tillsätt ägg och mjölk. Blanda tills degen går ihop.
Ha upp på ett mjölat bord och forma till en avlång rulle. Ca 30-40 cm lång. Dela rullen i 1 1/2 cm breda skivor. Doppa snittytan på varje kaka i pärlsocker och lägg ut på en plåt med bakplåtspapper. Kakorna jäser upp och flyter ut lite, så lägg dom inte allt för tätt.
Grädda i 225°C i cirka 15 minuter.
Degen känns lite ”bubbligare” än vanlig kakdeg. Lite som att arbeta med blöt sand skulle jag säga. Överarbeta inte degen, då finns det risk för hårda kakor.
Vad säger ni? Gillar ni mandelkubb?